Första dagen
Det är nu jag vill komma med världens solskens historia om hur bra allt går, hur lätt det är att prata med dem och allt sånt man hade föreställt sig. Jag kan bara säga att så är det verkligen INTE! Visst går det framåt, de säger jag verkligen inte att de inte gör. Men det är skit svårt! Jag förstår mer än vad jag trodde, men det är ju de där med att kunna svara så de förstår tillbaka, och ibland förstår jag inte nyckel ordet till meningen vilket resulterar till att jag inte förstår ett dugg istället.
Så kort sagt, de är skit svårt! Har jätte ont i huvudet och är hur trött som helst och klockan är bara halv 10. Imorgon börjar vi i skolan, men de ser jag ändå fram emot. Men nu ska ni inte tro att allt är pest, för de är de verkligen inte, jag har kommit till en underbar familj, dom försöker verkligen få mig att förstå och de försöker förstå mig också. Det är minst lika jobbigt för dem. Men de va mycket lättare när vi åkte en sväng med bilen och de pekade på allt och berättade, och de va en mer avslappnad miljö. Hemma är det lite mer intensivt och blir lite mer tafatt.
Kan bara säga att detta är en enorm upplevelse som kommer att öppna många dörrar. Nu ska jag sova för att vakna till en ny dag med språket jag inte riktigt förstår!
Min "mamma" och "pappa", sen är det yngsta sonens flickvän, hon är tydligen vid familjen ofta. Hon är i min ålder så de känns bra! La primera fotografia de mi familla!
En utkiksplats där man ser nästan hela staden Castro :)
Min "mamma" med sitt älsta barn och hennes familj.
Kram Cecilia<3
Så kort sagt, de är skit svårt! Har jätte ont i huvudet och är hur trött som helst och klockan är bara halv 10. Imorgon börjar vi i skolan, men de ser jag ändå fram emot. Men nu ska ni inte tro att allt är pest, för de är de verkligen inte, jag har kommit till en underbar familj, dom försöker verkligen få mig att förstå och de försöker förstå mig också. Det är minst lika jobbigt för dem. Men de va mycket lättare när vi åkte en sväng med bilen och de pekade på allt och berättade, och de va en mer avslappnad miljö. Hemma är det lite mer intensivt och blir lite mer tafatt.
Kan bara säga att detta är en enorm upplevelse som kommer att öppna många dörrar. Nu ska jag sova för att vakna till en ny dag med språket jag inte riktigt förstår!
Min "mamma" och "pappa", sen är det yngsta sonens flickvän, hon är tydligen vid familjen ofta. Hon är i min ålder så de känns bra! La primera fotografia de mi familla!
En utkiksplats där man ser nästan hela staden Castro :)
Min "mamma" med sitt älsta barn och hennes familj.
Kram Cecilia<3
Kommentarer
Trackback
