Distansförhållande?!
Det är värdelöst... Det funkar, men det har ju verkligen inte varit enkelt... Det är fortfarande inte lätt och kommer heller aldrig att bli lätt tyvärr...
Hade tjej middag här i torsdagkväll med några gamla klasskompisar, det var super mysigt, vi lagade mat, badade jacuzzi och pratade typ. Men på alla tjejmiddagar kommer man alltid in på killar och förhållanden, båda har turen att ha pojkvänner som bor här på ön, de går till och med i samma klass som dem, trodde det skulle vara jobbigt, men tydligen inte.
De pratade om hur ofta de träffades, hur bra och lätt allt va på de sättet, saknade man varandra var det bara att åka till varndra när som helst. På kvällen sedan kom min bror hem med sin nya flickvän, men de skulle åka fort igen eftersom de skulle hem till honom och se en film, mamma o pappa gick och lade sig och mina vänner blev hämtade av sina pojkvänner.
Igår, fredag, så ringde jag till en kompis och ville hitta på något, men hon kunde inte, hon skulle vara med sin pojkvän, frågade en annan hur hennes födelsedag var, den var bra, hon hade just ätit lunch med sin pojkvän.
Fick en sådan enorm längtan så packade ihop mina saker och åkte in till båten, kom dit i tid, men väl där kunde jag inte förmå mig att gå ur bilen... Jag är där väldigt ofta, vilket gör att jag missar mycket som händer här hemma, mina vänner gör saker, min familj hittar alltid på saker osv. O just den här helgen hade jag också massa planerat, men jag ville bara hålla om honom...
Men kunde som sagt inte gå ur bilen så jag åkte hem igen... På ett sätt var det väl tur eftersom när jag kom inför dörren så ringde en av mina bröder och ville bjuda på middag och efter det så åkte jag och min mamma på konsert med Takida.
Ville bara träffa honom, men ville inte resa... Men det var nog bra att jag inte åkte för han har pratat mycket om hur mycket han ska göra hit och dit med sin nya rallybil vilket gjorde att han inte kunde komma hit heller. Men visst känns det jobbigt när båda har långledigt men inte tar tiden till varandra för att träffas... Distansförhållande är som sagt värdelöst. Funkar kanske för vissa, men inte för mig.
Hade tjej middag här i torsdagkväll med några gamla klasskompisar, det var super mysigt, vi lagade mat, badade jacuzzi och pratade typ. Men på alla tjejmiddagar kommer man alltid in på killar och förhållanden, båda har turen att ha pojkvänner som bor här på ön, de går till och med i samma klass som dem, trodde det skulle vara jobbigt, men tydligen inte.
De pratade om hur ofta de träffades, hur bra och lätt allt va på de sättet, saknade man varandra var det bara att åka till varndra när som helst. På kvällen sedan kom min bror hem med sin nya flickvän, men de skulle åka fort igen eftersom de skulle hem till honom och se en film, mamma o pappa gick och lade sig och mina vänner blev hämtade av sina pojkvänner.
Igår, fredag, så ringde jag till en kompis och ville hitta på något, men hon kunde inte, hon skulle vara med sin pojkvän, frågade en annan hur hennes födelsedag var, den var bra, hon hade just ätit lunch med sin pojkvän.
Fick en sådan enorm längtan så packade ihop mina saker och åkte in till båten, kom dit i tid, men väl där kunde jag inte förmå mig att gå ur bilen... Jag är där väldigt ofta, vilket gör att jag missar mycket som händer här hemma, mina vänner gör saker, min familj hittar alltid på saker osv. O just den här helgen hade jag också massa planerat, men jag ville bara hålla om honom...
Men kunde som sagt inte gå ur bilen så jag åkte hem igen... På ett sätt var det väl tur eftersom när jag kom inför dörren så ringde en av mina bröder och ville bjuda på middag och efter det så åkte jag och min mamma på konsert med Takida.
Ville bara träffa honom, men ville inte resa... Men det var nog bra att jag inte åkte för han har pratat mycket om hur mycket han ska göra hit och dit med sin nya rallybil vilket gjorde att han inte kunde komma hit heller. Men visst känns det jobbigt när båda har långledigt men inte tar tiden till varandra för att träffas... Distansförhållande är som sagt värdelöst. Funkar kanske för vissa, men inte för mig.
Jag och mamma på Konsert på Wisbystrand <3
Kram Cecilia<3
Kommentarer
Trackback
