Panik eller oro..

Nu börjar paniken, eller oron kanske.. Vilket det än är så börjar den iaf ta tag i mej, det är 4timmar kvar tills mina älskade föräldrar åker till Mexico och jag lämnas ensam i två veckor. Två veckor är inte så lång tid, men jag vill inte vara ensam, får panik av mörker och tystnad, och oro för om något ska hända eller bli fel...
Visst ska de bli skönt att få ta hand om sej själv, men ändå.. Har många runt omkring mej som kommer vara här och finnas till hands... En del som ska bo här o allt är så långt lugnt. Ikväll kommer Viktoria och bor här, tror ja kollat att de verkligen blir så 5 gånger minst, och dom har inte ens åkt än.. Sen ska min vän Jenny bo här några dagar, fick tillslut sluta med att fråga när, och om hon verkligen ville, för vill inte tvinga henne, men av att fråga så många gånger är väl som att tvinga någon omedvetet, eller?:P

Men som tur är känner dem mej och vet hur jag är... Men de blir jobbigt i längden för mej själv att oroa mej så mycket, istället för att bara va och ta dagen som den kommer och göra de bästa av den. För jag vet ju att de inte kommr lämna mej, så fattar inte varför jag oroar mej. Men men, så kan de va.

Nu när ja fått dubbelkolla allt så är det mycket bättre, när ja nu vet att hon kommer, och att någon hämtar mej vid bussen och alla såna småsaker.

Kram Odyws<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0