onedayyouwillsee

Sitter ensam hemma när jag egentligen kunde sitta i Haninge med min pojkvän, problemet var bara att ja kom på de för sent så kan ju inte åka sen ska ja vara funktionär på en tävling. 

Och pluggandet idag gick ju som vanligt, inte alls... Asså jag kan inte koncertrera mig på något! Håller på att bli galen, en sekund ensam och jag vänder uppochner på mitt liv och är jag med någon är ja skit glad men lätt irriterad. Fattar inte vad som är fel! Och ju mer ja tänker på de ju mer irriterad blir ja, härlig cirkel jag kommit in i! 

 

Försökte att ta tag i något idag, prata med någon som betyder mycket men som är rätt dum i huvudet faktisk! Un bobo. Ville bara prata som så många gånger förut, men bara för att denna nu märker att jag bryr mig så blir det bara fel. Säger saker enbart för att få mig ledsen, idiot.

 

Är jag verkligen så annorlunda? Eller de förstås, jag märker de till viss del själv, jag är inte lika glad längre, känner mig liksom vissen, som om jag tappat något...